Handikappombudsmannens rapport till regeringen 1997

Inledning

I sin fjärde rapport till regeringen analyserar Handikappombudsmannen (HO) hur väl Sverige lever upp till kraven på delaktighet och jämlikhet som ställs i FN:s standardregler. Följande utdrag ur rapporten har utförts av FUB:s Kunskapsservice och tar i huvudsak upp de aspekter av granskningen som har speciell betydelse för personer med utvecklingsstörning. Det innebär att stora delar av rapporten ej alls tas upp här. Rapporten i sin helhet kan beställas hos Handikappombudsmannen, tel.: 09-20 17 70, fax: 08-20 43 53 eller e-mail: info@handikappombudsmannen.se Upp till tre rapporter kan beställas kostnadsfritt, därefter tillkommer porto.

Utöver en beskrivning av HO:s verksamhet tar rapporten upp granskning av följande områden:

Ur verksamhetsbeskrivningen 1997

HO genomför varje år flera utredningar, ofta i samband med de rådgivningsärenden eller anmälningsärenden, som HO handlägger. I 1997 års utredningsarbete ingår bl a en kartläggning av individuella planer för barn upp till 12 år, Individuella planer i lag och praktik. HO visar att kommunerna brister i att upprätta planer enligt LSS och anser att det inte är acceptabelt att kommunerna underlåter att arbeta med det viktiga verktyg som den individuella planen utgör. Av mer än 5000 personer med insatser från LSS hade endast 154 en individuell plan 1996

HO rekommenderar därför att den enskilde i samband med att insatser enligt LSS beviljas, begär att kommunen upprättar en individuell plan. HO föreslår också att kommunerna åläggs att informera personer som tillhör LSS-personkrets om rätten att begära en individuell plan

HO har också tagit fram statistik i utredningen Funktionshindrades ekonomi och levnadsförhållanden, vilken visar att funktionshindrade genomgående har sämre villkor än jämnåriga i befolkningen i övrigt.

En viktig funktion för HO är att ta emot anmälningar från personer som känner sig missgynnade eller diskriminerade på grund av funktionsnedsättningen. Anmälningar kan även avse brister i samhället eller i samhällets stöd. Anmälningar till HO skall helst göras skriftligen, men myndigheten tar även emot telefonanmälningar från personer som av olika anledningar har problem att skriva.

HO skall inte fungera som advokat eller ombud för enskilda personer, men ger råd om hur den enskilde kan föra sin talan och vilka argument som kan föras fram. Den juridiska rådgivningen sker både skriftligt och per telefon och fr o m den 1 november 1997 ger också HO rådgivning på myndighetens web-sidor. Själva mängden av lagar och förordningar, idag ett åttiotal, gör handikappområdet svåröverskådligt för den enskilde och HO har därför lagt ut en stor mängd information på web-sidorna under avsnittet Juridisk rådgivning.

Uppföljning av anmälningsärenden

Anmälningar som HO tar upp sänds till den berörda parten för yttrande. Andra myndigheter, landsting och kommuner är skyldiga att på HO:s begäran lämna upplysningar om sin verksamhet och komma till överläggningar. Antalet ärenden från 1995 och 1996 som analyserats var 134 och av dessa ledde 73 till någon effekt. Det rörde sig om både direkta effekter där den anmälde gått anmälaren till mötes och generella effekter som även andra funktionshindrade kunnat dra nytta av. I de fall anmälan inte fått någon effekt anges orsaken vara brister i lagstiftningen, besparingar eller att ord står mot ord.

Ett för personer med utvecklingsstörning viktigt och aktuellt ärende återges i redovisningen:

Bland övriga ärenden som redovisas är frågor om tillgänglighet till yttre miljö, färdtjänst, kommunikationer och tillgång till information vanligast förekommande.

Sverige och FN:s standardregler

Förutom att sprida kännedom om standardreglerna har HO genomfört omfattande undersökningar om hur reglerna efterlevs, som ett led i regeringens uppdrag att utvärdera de åtgärder som vidtagits för att förverkliga reglerna.

Kunskap om funktionshinder och funktionshindrades levnadsvillkor bör vara grunden för planering och beslut som rör funktionshindrade. HO har uppmärksammat flera områden där grundläggande kunskapsunderlag saknas. Bl a inom skolområdet har HO gjort en stor kartläggning av Skolverkets tillsynsärenden när det gäller elever med dolda funktionsnedsättningar. Generellt sett krävs en betydligt ökad medvetenhet i samhället om funktionshindrades levnadsvillkor, vilket också handikapporganisationerna enstämmigt lyft fram.

I rapporten tas handikapporganisationernas roll upp i ett särskilt avsnitt. Enligt reglerna bör staterna erkänna organisationernas rätt att representera människor med funktionshinder på riks- regional och lokal nivå. Detta förutsätter att organisationerna får ekonomiska resurser för kunna fullgöra denna roll och att t ex kommunerna har en beredskap att i god tid före beslut samverka med organisationerna. Detta kan, enligt HO, ske genom att rådgöra med det kommunala handikapprådet eller någon motsvarande sammanslutning av personer med funktionsnedsättning. Sådana samverkansformer bör vara en del av kommunens policy och planering.

Handikapporganisationerna i Sverige har traditionellt en stark ställning och det har ansetts självklart att de skall vara representerade i olika expert-, referens- och arbetsgrupper som är knutna till statliga utredningar. HO har dock uppmärksammat brister även här. Handikapporganisationerna fanns t ex inte med på remisslistan för Skolkommitténs första delbetänkande.

I vissa lagar, bl a LSS och HSL, finns paragrafer om samverkan med organisationerna, men de utnyttjas inte alltid. 1996 hade i 42% av kommunerna någon av de kommunala nämnderna ett särskilt handikappråd knutet till sig, men endast i en tredjedel av kommunerna rådfrågas alltid handikapprådet före beslut i en kommunal nämnd.

HO anser att det offentliga Sverige bör ha ett åliggande att bedriva policy- och planeringsverksamhet på handikappområdet. Handikappolitiska program och policies på det statliga området är mycket sällsynta visade en undersökning 1995, vilket HO har tagit upp i överläggningar med en rad myndigheter. Enligt HO är det däremot relativt vanligt med handikappolitiska program i kommunerna, men endast 10% av samtliga kommuner har program som innehåller konkreta åtgärder och tidsramar för vad som skall göras. Det finns ett positivt samband mellan förekomsten av ett konkret utformat program och tillgängligheten till kommunal verksamhet.

Med hänvisning till sina kartläggningar och sin analys föreslår Handikappombudsmannen bl a följande:

HO ägnar stor uppmärksamhet åt tillgänglighetsfrågorna. De är av stor betydelse också för personer med utvecklingsstörning som också har fysiska funktionshinder, men avsnittet tas inte upp i detta utdrag ur rapporten. Det kan dock konstateras att HO i sina förslag om åtgärder för ökad tillgänglighet även tar upp tillgängligheten till information och har med förslag om att

Utbildning

Kommunaliseringen av skolan i början av 90-talet innebar att en stor del av den detaljreglering som tidigare fanns försvann. Avregleringen i kombination med en hårt ansträngd kommunal ekonomi har inneburit att mindre resurser har satsats på stödpersonal i skolan. Skolhälsovården har utarmats, det finns färre kuratorer och psykologer på skolan och det specialpedagogiska stödet har minskat.

Staten har under 1997 tagit initiativ som innebär ökade generella statsbidrag till kommunerna och samtidigt pekat på behov hos elever med dolda funktionshinder. I utvecklingsplanen för skolan framgår också att Skolverkets tillsyn bör intensifieras med inriktning mot elever med funktionshinder. En särskild förordning ålägger kommuner och skolor att årligen upprätta kvalitetsredovisningar och statliga utbildningsinspektörer ska genomföra kvalitetsgranskningar.

Skolverket ska i större utsträckning än hittills kommentera, värdera och ta ställning till resultatet av sitt arbete och i verkets nya instruktion anges att det ska utarbeta allmänna råd och kommentarmaterial.

Särskolan tas upp i ett särskilt litet avsnitt. 1996-97 var knappt 10000 barn, ca 1% av samtliga skolbarn i Sverige, inskrivna i den obligatoriska särskolan. Av dessa var 10% individ- eller gruppintegrerade, d v s undervisades tillsammans med grundskoleelever, och nästan 10% var inte integrerade alls utan fick sin undervisning utanför ordinarie skollokaler. HO betecknar detta som en allvarlig brist och ett hinder för delaktighet och jämlikhet. Målet, ur ett handikappolitiskt perspektiv, skall vara att alla barn, om än i olika skolformer, skall undervisas under samma tak.

Fram till år 2000 kan inget barn skrivas in i särskolan utan föräldrarnas medgivande. Det är, menar HO, viktigt att skolan respekterar föräldrarnas val och ger särskilt stöd i de fall föräldrarna väljer grundskolan istället för särskolan.

Handikappombudsmannen föreslår bl a följande inom skolområdet:

Lagstiftning

I rapporten diskuteras bl a skillnader mellan rättighetslagstiftning och skyldighetslagstiftning. Lagstiftningen på det sociala området innehåller regler som ger den enskilde rättigheter i förhållande till en myndighet och regler som ger myndigheten skyldigheter gentemot den enskilde. Den avgörande skillnaden är den enskildes möjlighet att överklaga ett beslut om avslag. Ett beslut enligt en rättighetslag kan överklagas i förvaltningsdomstol, men med en skyldighetslag har myndigheten stor frihet att bestämma hur skyldigheten skall utformas. Särskilt gäller detta om skyldigheten är formulerad så att myndigheten "bör" eller "får" vidta en åtgärd. En frihet för myndigheten motsvaras av en ofrihet för den enskilde som är utlämnad åt myndighetens godtycke.

Trots den väl utbyggda rättighetslagstiftningen inom området Stöd och service konstaterar HO åter att det förekommer att kommuner inte ger en insats, t ex gruppbostad, som beviljats genom beslut i domstol. HO har även i tidigare rapporter tagit upp förslag om sanktioner mot tredskande kommuner för att få dem att verkställa för den enskilde gynnande domar, men fortfarande finns inget fungerande system. Kommunerna kan utan att riskera repressalier underlåta att ge stöd och service till funktionshindrade, vars rättigheter har slagits fast i domstol. Detta riskerar att sätta rättssäkerheten ur spel.

Handikappombudsmannen föreslår därför åter följande:

HO har också allt sedan sin tillkomst 1994 pekat på behovet av lagregler mot diskriminering av funktionshindrade. Ett förslag till lag mot diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet lades fram hösten 1997, men fortfarande har inget hänt när det gäller funktionshindrade som blir särbehandlade av näringsidkare. HO menar att det hjälper inte att restaurangen eller menyn är tillgänglig om dörrvakten vägrar släppa in funktionshindrade.

Handikappombudsmannen föreslår åter följande:

"Om någon som avses i första-fjärde styckena på sätt som där sägs diskriminerar annan på grund av dennes funktionsnedsättning döms likaledes för olaga diskriminering. Människor kan ha funktionsnedsättningar på rund av fysiska eller intellektuella skador, medicinska tillstånd eller psykisk störning".

Ekonomisk och social trygghet

HO har under 1997 noterat en markant ökning av efterfrågan på rådgivning i frågor som rör ekonomisk och social trygghet och genomförde därför den tidigare nämnda undersökningen av ekonomi och levnadsförhållanden. En stor brist i denna undersökning är att den inte innehåller fakta som visar hur ökande avgifter totalt sett påverkar funktionshindrades ekonomi. Det ökade utgiftstrycket märks indirekt genom att de funktionshindrade själva uppger att det skett en gradvis försämring av ekonomin.

Mer än dubbelt så många bland funktionshindrade, jämfört med övriga jämnåriga, upplever att deras ekonomiska situation försämrats avsevärt under det senaste året. Tre gånger så många upplever att de lever under mycket dåliga eller sämsta tänkbara levnadsförhållanden.

Avgiftsutredningen (SOU 1995:35) konstaterar bl a att det inte är ovanligt att insatser ges från skilda verksamheter utan att samordning har skett av utgifterna., vilket kan innebära oacceptabla sammantagna effekter för funktionshindrade. HO menar att det finns anledning att följa upp avgiftsutredningens arbete och utvärdera hur funktionshindrades levnadsförhållanden har påverkats och kommer att påverkas.

Handikappombudsmannen föreslår därför

[Tillbaka till Top] [Tillbaka till Kunskapsmappar]

[an error occurred while processing this directive]