Nätverk - kraftkälla eller modetrend?

Inledning

Det talas ofta om att det traditionella förenings- och partiarbetet är ointressant särskilt för dagens yngre generationer. Det blir svårare och svårare att få medlemmar till de ideella eller politiska föreningarna och få vill aktivt engagera sig i styrelsearbete. Förklaringarna är många, men ofta nämns att tid och ork inte räcker till för de yrkesverksamma där båda i familjen arbetar, särskilt om det också finns barn i familjen. Den tröga arbetsgången i traditionellt föreningsarbete där man inte ser snabba resultat och inte tydligt ser sin egen möjlighet att påverka kan vara en annan förklaring. De vanliga arbetsformerna hinner ofta inte med i den snabba samhällsförändringen.

Samtidigt med denna "föreningsarbetets kris" finns stora grupper inom samhället som vill och har kompetens att påverka sin situation. Det kan gälla kvinnor som kämpar mot nedskärningar i barnomsorgen och mot den manliga beslutsstrukturen, arbetslösa i glesbygd som vill bevara sin bygd och det kan gälla funktionshindrade som måste kämpa för sina rättigheter.

Nätverket har under senare år blivit den folkrörelse, som många söker sig till. Den spontana uppfattningen om ett nätverk är oftast att det är ett kontaktnät som bygger på informella kontakter utan regler och stadgar och skapat för att lösa ett visst avgränsat problem. De olika former av nätverk som utvecklats gör dock att begreppet är mångtydigt och fyller många olika syften. Man talar om elektroniska nätverk, geografiska nätverk, sociala nätverk, privata nätverk etc.

Enligt Nationalencyklopedin är en nätverksorganisation "en decentraliserad organisation som hålls ihop av olika relationer och kontakter, ofta utan att ha något egentligt centrum".

Följande sammanställning har utförts av FUB:s Kunskapsservice och är ett försök att få en överblick över olika former av nätverksbildningar som kan vara av intresse för en ideell intresseförening som FUB. En sammanställning av de källor som använts finns i slutet av sammanställningen. Ingen av dessa källor har använts i sin helhet.

Vad är ett nätverk - och varför?

Som antyddes ovan finns inte en enda och heltäckande definition för begreppet nätverk och kanske är det just detta förhållande som gör nätverksformen användbar och attraktiv. Ett nätverk kan skapas, utformas och existera för ett syfte som deltagarna själva bestämmer. Utmärkande är också den kraft och den entusiasm, som särskilt i inledningsfasen, finns i de flesta nätverk.

Nätverksteorin har sina rötter i en vetenskap som kallas socialantropologi och som växte fram i slutet av 1800-talet. Grundtesen är där att alla människor har ett socialt nätverk, varje person har kontakt med ett antal personer av vilka vissa har direkt kontakt med varandra och vissa inte. Skillnaden mellan en organiserad grupp och ett nätverk är att nätverket inte har några klara yttre gränser och inte utgör en sammanhållen social enhet.

Dessa utgångspunkter kommer till uttryck bl a vid arbetet med familjer som fått barn med funktionshinder. Familjerna behöver både formellt och informellt stöd och man använder begreppen privata nätverk och professionella nätverk och man studerar också barnets eget nätverk. Morföräldrar, farföräldrar, syskon och vänner dras in kraftfältet kring barnet och familjen, men många familjer berättar om hur deras sociala, privata nätverk krymper då de fått beskedet om barnets handikapp. Däremot ökar det professionella nätverket, genom t ex habiliteringen, och man söker dessutom kontakt med andra familjer i samma situation. Ofta får man genom en handikapporganisation nya vänner. För familjerna är dessa olika nätverk var för sig viktiga och utesluter inte varandra.

Nätverkstänkandet diskuteras ofta med anknytning till människor eller grupper av människor med problem som de söker kunskap om eller söker lösningar på. Inom FUB har nätverksmodellen kommit till användning som stöd för familjer med barn som har s k små och mindre kända diagnoser. I varje diagnosgrupp finns per definition endast ett fåtal barn, som är spridda över hela landet och genom att upprätta nätverk ger man dem möjlighet få det erfarenhetsutbyte och det känslomässiga stöd de behöver.

Inom kvinnorörelsen har nätverksbegreppet kommit till flitig användning. Anna-Britta Ståhl skriver i boken "Nätverk - mötesplatser för förändring" (1993) att ordet användes för första gången i detta sammanhang i mitten på 80-talet av kvinnor i karriären, som kände sig vilsna och utmanövrerade i de manliga strukturerna. De sökte sig till varandra för utbyta erfarenheter och ge och få stöd. Allt fler har nu upptäckt den sprängkraft som finns i att gå samman, få kunskap och bredda sina kontaktytor. Det har börjat bli en folkrörelse.

Nätverk som företeelse har alltid funnits i betydelsen informella kontakter kring många praktiska angelägenheter, men nätverken för också tankarna till de stora folkrörelsernas framväxt i slutet på 1800-talet. De började med eldsjälar som sökte sig till varandra för att de tröttnat på etablissemangets ovilja att skapa ett rättvisare samhälle. Nätverken idag har emellertid i allmänhet inte ambitioner att växa till organisationer. I de flesta nätverk går deltagarna åt var sitt håll när uppgiften är löst eller när målet är nått. Det är detta som skiljer nätverk från en förening. Tanken med dessa former av nätverk är att träffas och ta till vara engagemanget i någon speciell fråga.

Lokala aktionsgrupper på landsbygden och särskilt i avfolkningshotade byar är ett allt oftare förekommande exempel på grupper som bildats utifrån samma principer som ett nätverk. Människor går samman över partigränserna för att ta itu med problem som rör deras vardag, t ex att rädda en nedläggningshotad skola. Just inom skolområdet, där föräldrar är engagerade under en viss begränsad tid då deras barn är i skolåldern, är nätverksarbetet användbart. Det finns idag många exempel på sådana föräldranätverk.

Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) gav 1996 ut ett studiematerial, "Inifrån och ut", där man behandlar olika former för handikappföreningarnas inflytande- och påverkansarbete. Nätverksmodellen tas upp som ett sätt att föda och förvalta initiativ. Nätverket kan sträcka sig över organisationsgränser, kan innefatta människor från samma organisatoriska miljö eller med helt olika ursprung och förankring. Detta behöver inte hota de demokratiska strukturerna, möjligen utmana dem till mindre kontroll och större improvisationsförmåga. Folk vill ha saker gjorda, helst nu.

För den enskilde individen är nätverk ett enkelt sätt att mötas, få kontakt och tillsammans skapa något nytt. En av poängerna med nätverk är att skapa trygghet i en människas strävan efter ett mål. Dessutom erbjuder alla som ingår sina kunskaper och erfarenheter.

Ett nätverk blir vad deltagarna gör det till, men i "Inifrån och ut" anges fyra kännetecken på nätverkets dynamik:

  1. Nätverket bygger på egen delaktig. Att vara med i ett nätverk är att vilja skapa något utifrån egna resurser och kunskaper. Ledarskapet måste får vandra runt i gruppen. Ingen får "ta över" ledarskapet. Detta är nätverkets ledarskapsprofil.
  2. Nätverket bygger på trygga relationer. Var och en har rätt att uttrycka sig som hon vill, vara den hon är. Ömsesidig respekt och acceptans, frånvaro av hierarkier gör att det uppstår ett utrymme i gruppen som ger energi.
  3. Allt du bör bära med dig av kunskaper och erfarenheter kan du använda i nätverket. På samma sätt kan du använda de andra deltagarnas kunskaper.
  4. Även om processen i ett nätverk är viktigast, så vill du naturligtvis se resultat av ditt deltagande. Om så inte är fallet måste du formulera om dina mål och avsikt med att vara en del av nätverket.

Ett exempel på ett mer formaliserat och organiserat nätverksarbete än de hittills nämnda är det som skapats mellan handikapporganisationerna i Kronobergs län. Syftet är att på ett bättre sätt ta tillvara medlemmarnas aktiva vilja att påverka myndigheter och anda för att förbättra levnadsvillkoren för funktionshindrade. Utgångspunkten finns i ett projekt "Idé- & kunskapscentrum" som under 1996 och 1997 inventerat problemområden i länet och bl a visat på behovet av nya samarbetsformer mellan de olika handikapporganisationerna. I anslutning till detta projekt har en rapport om demokratiaspekter på denna form av nätverk avlämnats. Här kommer frågor om vilka nätverken representerar, varifrån de hämtar sina mandat och hur medlemmarna kan utkräva ansvar från nätverket. Det reser i sin tur frågor om begreppet nätverk ibland kanske används som ett modeord och ett försök att döpa om traditionella organisationsformer. I så fall kan det finnas anledning att också se efter vad det finns i nätverkstänkandet som kan berika och vitalisera det mer formella föreningsarbetet.

En sammanfattning.

Alla människor har ett socialt nätverk, mer eller mindre omfattande. Varje person har kontakt med ett antal personer och gruppen har ofta inte några klara yttre gränser och behöver inte utgöra en sammanhållen social enhet. Dessa privata nätverk har alltid funnits, men företeelsen började studeras vetenskapligt först i slutet av 1800-talet.

I yrkeslivet förekommer ofta ett slags nätverk i dess enklaste form. Man har ett antal namn och adresser i huvudet och man vet vart man ska vända sig för att få svar på olika frågor. Det nyvaknade intresset för nätverken kanske kan leda till att man börjar använda sina kontakter på ett mer medvetet sätt.

Det är emellertid de mer offentliga nätverken och organisationsformerna som på senare tid har börjat uppmärksammas och användas som alternativ och/eller komplettering av de traditionella förenings- och organisationsformerna. I den litteratur som finns om nätverk finner man att nätverkstanken används på flera olika sätt, men att det ofta finns vissa kännetecken som är gemensamma för de olika modellerna.

Det som tycks ha varit den ursprungliga nätverkstanken är de spontant uppkomna, stödjande och specifikt probleminriktade nätverken. När ett problem är löst eller uppgiften genomförd är avsikten att nätverket skall upplösas. Det som tilltalar deltagarna i denna form av nätverk är den "platta" organisationen och den snabba och informella beslutsgången. Man formulerar ett engagemang i en begränsa fråga och kan få saker att hända utan att behöva gå den långa vägen med att försöka förankra en idé och lotsa den fram till ett beslut. Det är medlemmarna som själva formar nätverket till vad det är.

I detta spontana nätverk slipper man också ifrån mycket av det tidskrävande styrelsearbetet i en vanlig förening. Någon tar initiativ att samlas kring ett fråga, man redovisar vad man vill uppnå och vad man förväntar sig av nätverket, man fördelar arbetsuppgifter och gör kanske upp någon form av "hederskontrakt" för att undvika missförstånd. Uppgiften som sammanhållande kan vandra runt bland medlemmarna och den ekonomiska förvaltningen kan göras enkel.

Den entusiasm och den vitalitet som utvecklas i de spontana nätverken är ofta omvittnade. Man känner sig delaktig, får just den kunskap man tycker man inte fått på annat håll och man får kontakt med och stöd av människor i samma situation.

De mer permanenta nätverken kan innehålla många av de komponenter, som tilltalar medlemmarna i de spontana och tillfälliga nätverken, men ofta kräver dessa nätverk en knytning till en existerade organisation. Det betydelsefulla för alla nätverk är den möjlighet de ger att hitta sina själsfränder och odla kontakterna med dem och slippa i från de tunga organisationsuppgifterna och den tröga beslutsgången. Detta behöver rätt utnyttjat inte hota de existerande strukturerna utan kan istället tillföra dem ny kunskap och engagerade medlemmar.

Syftet med dessa permanenta nätverk varierar med den formulerade uppgiften. Det kan handla om att byta kunskap och erfarenheter som är av värde för att lösa uppgifter i den funktion man har eller om en gemensam vilja att förändra. Ur de permanenta nätverken kan också tillfälliga spontana nätverk uppstå kring en speciell fråga. För att hålla samman dessa nätverk, som ibland kan vara ganska stora och/eller vars medlemmar kan vara spridda över hela landet krävs en administration och en ekonomi och det är här den traditionella föreningsstrukturen måste kunna ställa upp.

Det finns ett visst skimmer över nätverkstanken. Många tror att nätverken är sagolandet där alla är glittrande entusiastiska, men för att fungera i detta sagoland behöver man lära sig nya spelregler. Alla måste ta ansvar och ge sitt bidrag för att nätverket skall fungera och det är svårt eftersom vi vant oss vid att det finns någon som leder och styr. Liksom i alla mänskliga gruppsammanhang uppstår konflikter, entusiasmen svalnar och arbetet kör fast.

Några exempel.

För att illustrera hur nätverkstanken har använts på några olika sätt redovisas här mera ingående två av de tidigare nämnda nätverken. Det är två nätverk av helt olika karaktär och utformning.

Diagnosnätverk inom FUB - varför behövs de?

Att bli förälder till ett barn med funktionshinder innebär

Många föräldrar frågar tidigt efter kontakt med andra familjer i samma situation, vilket de ofta får genom att söka sig till FUB. De kan där få ett positivt möte, en tillhörighet och kan då så småningom använda sin kraft på ett för sig själv och sitt barn positivt sätt, men många undersökningar visar att familjer vars barn har en ovanlig bakgrund till sin diagnos har behov av en egen grupp för känslomässigt och socialt stöd.

Flera undersökningar pekar också på att familjens privata nätverk förändras när man får ett barn med ovanlig bakgrund till funktionshindret och istället ökar det professionella nätverket utifrån barnets behov. Detta kan leda till en känsla av isolering. Behovet att få nya kontakter t ex genom ett informellt nätverk ökar.

För ett barn med en ovanlig diagnos blir, på grund av kunskapsbristen, det professionella nätverket ovanligt stort. Det behövs ofta flera olika utredningar för att få grepp om diagnosens olika komplikationer. Den ovanliga diagnosen gör också att det inte finns några naturliga mötesplatser.

FUB bedriver en aktiv intressepolitisk bevakning och nätverken är ett sätt att lyfta fram och ta tillvara deltagarnas kunnande och vilja. Det är en samarbetsform som präglas av aktivt deltagande och delat ansvar och ett bra forum för att hålla en levande diskussion om för medlemmarna viktiga frågor.

Inom FUB bedrevs 1995 - 1997 ett projekt för stöd till familjer med barn och vuxna som tillhör små och mindre kända diagnosgrupper där man använde sig av nätverkstänkandet. Efter projekttidens slut har samordningen av diagnosnätverken övergått i FUB:s ordinarie verksamhet. Projektet arbetade med åtta diagnosgrupper och ordnade bl a mötesplatser där nätverkarna fick möjlighet att träffa varandra, men också olika FUB-funktionärer. Man har vid dessa möten fått möjlighet att se varandras och FUB:s resurser och behov.

Flera diagnosnätverk har uppstått spontant som tillfälliga nätverk, men kan nu betraktas som permanenta nätverk. Nätverken skapas med starkt känsloengagemang och drivs av stor kunskapstörst, vilket kan leda till en hög kompetens inom nätverket. Denna kompetens kan dels användas för ömsesidigt stöd inom nätverket, men också för att påverka myndigheter och institutioner för att förändra och förbättra. Allteftersom nätverket etableras ökar också kravet på att dels kunna påverka den formella organisationen FUB och dels kunna utnyttja de resurser för påverkan som FUB har. För den fortsatta utvecklingen är det avgörande hur organisationen hanterar den nya situationen, så att nätverken inte blir ett demokratisk hot utan en demokratisk tillgång.

Det diagnosnätverken bl a anser vara deras bidrag till FUB är att sprida kunskap om de behov diagnoserna skapar. Dessa behov är på flera områden gemensamma för många och direkt relaterade till intressepolitiska åtgärder. Den kraft och det engagemang som utvecklas i nätverken ger FUB som organisation nya, kunniga och aktiva medlemmar.

Det nätverken anser sig behöva av FUB-organisationen är dels att FUB är en röst i samhället även för de små och mindre kända grupperna, som ofta är speciellt utsatta ur etisk och social synvinkel, men dels också ett administrativt och organisatoriskt stöd. Det handlar då om en central samordningsresurs, eftersom nätverken omfattar hela landet, ekonomiska resurser för att ordna nätverksträffar, konferenser och utbildningar., men också om praktisk hjälp med utskrifter, kopiering, utskick och web-sidor.

Exemplet med diagnosnätverken illustrerar på ett tydligt sätt nätverkens idé, att hålla kraften och viljan att förändra levande genom att inte tyngas av den administration som behövs för att de skall fungera. Nätverken skall vara det komplement till den traditionella organisationen och ge den impulser till förnyelse och utveckling.

Handikapprörelsens nätverk Kronoberg.

Rapporten som följande utdrag baseras på är skriven av Peter Hultgren, forskarstuderande vid sociologiska fakulteten i Lund, och är en del av det tidigare nämnda samarbetsprojektet i Kronobergs län, Idé & Kunskapscentrum. I rapporten diskuteras bl a de demokratiaspekter denna nätverksform kan ha.

Syftet med de här planerade nätverken är enbart att skapa nya samarbetsformer för det handikappolitiska arbetet i Kronobergs län och skiljer sig därmed helt från de tidigare beskrivna diagnosnätverken. De är inte spontant bildade nätverk grundade utifrån deltagarnas egna behov. Det kan därför vara intressant att försöka se vad det är i nätverkstanken man har ansett vara värdefullt i detta sammanhang.

Ett svar finns i konstaterandet att det inte finns någon entydig definition av begreppet nätverk utan att det har blivit en populär benämning på olika samarbetsformer i jämlika former och med aktivt deltagande. Fördelen med att använda begreppet nätverk skulle vara att det inte är belastat med några negativa associationer sedan tidigare. Nätverken skall vara problemlösningsorienterade och upplösas så länge det finns ett gemensamt problem att lösa. Personer med åsikter, kunnande och engagemang samlas runt ett problem, arbetar med problemet och upplöser nätverket när problemet är löst.

Eftersom syftet är att påverka handikappolitiken måste nätverken i första hand representera de olika handikapporganisationerna och inte de enskilda "nätverkarna", de som medverkar i nätverket. Ett nätverk som representerar nätverkarna har ingen reell "makt" , kan inte utnyttja den "tyngd" som medlemstalet i de olika föreningarna utgör och har därmed ingen verklig möjlighet att påverka.

Genom att nätverken här skall representera föreningarna uppkommer en rad demokrati- och organisationsfrågor. Spontant uppkomna nätverk kan knappast accepteras om det inte finns tidigare fattade beslut om ramar eller policyprogram som nätverken har att rätta sig efter. Det kan dock ibland vara effektivt att utnyttja ett spontant nätverk som bildats utifrån ett behov som kräver en snabb behandling.

Bekymret med spontana nätverk och den demokratiska förankringen kommer man ifrån om deltagarna i nätverken utses av respektive förening, men man får då andra i stället. Skall uppdraget tidsbegränsas eller skall nätverket själv bestämma när det skall upplösas? Man behöver också ha regler för hur de deltagande föreningarna skall kunna utkräva ansvar av sina företrädare i nätverket. Man måste också finna former för att överföra de nya kunskaper som nätverken avses generera tillbaka till föreningarna.

Nätverk utan regler ställer stora krav på tillit och förtroende av deltagarna och även den interna organisationen och uppbyggnaden av nätverken måste diskuteras. Ett nätverk skall själv kunna bestämma sina interna arbetsformer, men liksom i alla grupper uppstår risk för demokratiska fallgropar t ex i form av informella ledarskap. Frågor om ansvarsfördelning, ledning och dokumentation behöver klargöras.

Tanken att utnyttja nätverksidén för att vitalisera samarbetet mellan handikappföreningar för att skapa bättre påverkansmöjligheter är intressant. En framtida utvärdering av hur man lyckas kommer förhoppningsvis.

Community Based Rehabilitation, CBR:

Ett exempel, som ligger nätverksidén nära, redovisas i en uppsats av Solveig Hargö Granér, "CBR- En deltagarorienterad studie om habiliteringsinsatser". Uppsatsen finns redovisad i Rapport 39 från forskningskonferensen MÄNNISKA-HANDIKAPP-LIVSVILLKOR i Örebro 1997.

Community Based Rehabilitation, CBR, är en strategi som avser att befrämja delaktighet, jämställdhet och social integrering av människor med funktionshinder som en del av närsamhällets allmänna utveckling. Initiativ till och inflytande över förändringar ligger hos de funktionshindrade själva och deras familjer i ett nära samarbete med lokala myndigheter och verksamheter. Strategin finns redovisad bl a i ett Position paper från ILO, UNESCO och WHO 1994.

Ideérna i CBR används i ett projekt "CBR Fryksdalen", som omfattar kommunerna Sunne och Torsby i Värmland. Föräldrar till barn med funktionshinder samarbetar i en s k forskningscirkel och deltar i hela forskningsprocessen. De forskar om sin egen situation, kartlägger behov, brister, handikappande faktorer m.m. och föreslår lösningar och tar initiativ till olika aktioner.

Vad det handlar om är nätverket runt barnet, men också om en form av nätverksarbete som utförs av deltagarna i forskningscirkeln. En av mammorna med lång erfarenhet av barn med funktionshinder sammanfattar sin tankar så här:

"Även om man behöver läkarhjälp.. det är en sak...men vi lever ju här, vi bor ju i den här byn, i det här området. Hur ska vi göra, liksom? Hur ska vår vardag fungera för att vi ska må bra? Det är ju det som känns mest viktigt, även om experthjälp är viktigt, så är ju detta väldigt viktigt"

Första gången föräldrarna tog kommandot var när de fick veta att landstingets habilitering skulle omorganiseras. Samtalen i forskningscirkeln resulterade i att föräldrarna själva gjorde en enkätundersökning, uppvaktade politiker och framförde sina synpunkter. Man tog tag i ett akut problem, vilket skapade samhörighet och sedan följde den ena aktionen efter den andra.

Vid en cirkelträff berörde föräldrarna hur deras relationer till vänner och arbetskamrater hade förändrats sedan de fått ett barn med funktionshinder. Framför allt pratade de om att det var viktigt att stärka det personliga nätverket och relationerna till sina egna föräldrar. Så väcktes idén om en generationsträff, som sedan samlade många far- och morföräldrar. En annan viktig person i nätverket kring barnet är assistenten. Ett initiativ tog till att ordna assistentubildning, vilket sedan lett fram till en ettårig assistentutbildning inom Komvux i Munkfors.

Nätverksarbetet har på detta sätt genererat en mängd idéer, kunskap och aktiviteter. Samspelet mellan föräldrarna har stärk tilliten till sig själva, till varandra och hela gruppen. Föräldrarna har vunnit i respekt hos andra föräldrar och myndigheter och betraktas som en resurs i det gemensamma utvecklingsarbetet med lokal habilitering.

Förteckning över använda källor.

Nätverk - mötesplats för förändring (1993) Anna-Britta Ståhl Utbildningsförlaget Brevskolan
Inifrån och ut (1996) Ett studiematerial om nätverk och grupper, opinionsbildning HSO
Demokratiaspekter på nätverk (1997) Handikapprörelsens Nätverk Kronoberg Idé- & Kunskapscentrum Kronoberg
Familjens nätverk (1996) Dokumentation av konferensen Familjens nätverk HSO
Nätverk för känslomässigt stöd (1996) Uppsats av

Anna-Lena Norrström och

Karin Ulfhielm

Institutionen för socialt arbete, Göteborg
Community Based Rehabilitation, CBR (1997) En deltagarorienterad studie om habiliteringsinsatser: Solveig Hargö Granér Örebro läns landsting Rapport nr 39
Nätverk som strategi för utveckling och lärande H. Rooth Möller Uppsala universitet D-uppsats 1996:7

[Tillbaka till Top] [Tillbaka till Kunskapsmappar]

[an error occurred while processing this directive]