Ett sammanfattande utdrag från FUB:s Kunskapsservice

MATEMATIKKUNSKAPER HOS BARN MED DOWN SYNDROM

-en uppsats i pedagogik 80 poäng från Högskolan i Karlstad

 

Uppsatsen är författad av Lotta Gustafsson Kankanpää med Iréne Johansson som handledare och är Rapport nr 6:96 i uppsatsserien 80 poäng från Institutionen för utbildningsvetenskap och psykologi, Handikapp och språk, vid Högskolan i Karlstad.

Uppsatsen i sin helhet kan erhållas från Högskolan i Karlstad, tel 054-83 80 00

Bakgrund och syfte

De yttre likheter som finns mellan barn med Down syndrom har varit en god grund för uppfattningen att de också har gemensamma personlighetsdrag. De har t ex betraktats som vänliga, glada, musikälskande med utpräglat sinne för rytm etc. Man ser inte individen och det unika hos varje barn, trots att det finns 20 - 30 år gammal forskning som visar att det inte går att förknippa hela gruppen med vissa gemensamma egenskaper. Det finns alltså fortfarande en risk att barnet blir "stämplat" utifrån sin diagnos, vilket bl a kan få konsekvenser i skolans undervisning. Undersökningar om läs- och skrivprocessen hos barn med Down syndrom har gjorts, men det finns få undersökningar i världen som belyser matematikkunskaperna.

 

Syftet med den föreliggande undersökningen var att få svar på följande frågor:

Skolmatematik kan betecknats som ett svårt och abstrakt ämne med ett matematiskt symbolspråk där enstaka symboler kan var en sammanfattning av flera ord. Många forskare anser att det är fler elever som misslyckas i matematik på grund av brister i den språkliga förmågan än på grund av brister i aritmetikundervisningen.

Matematiska prestationer beror på en kombinationsförmåga, en kedja av idéer och moment, som brukar hänföras till allmänbegåvning. Högsta sambandet med begåvning har noterats vid problemlösning av avancerat slag och räkning med benämnda uppgifter. Mekanisk räkning och hastighetsprov i t.ex. tabellkunskap visar lägre samband med begåvning.

I uppsatsen redovisas några av de få, främst amerikanska, undersökningarna om räkneförmågan hos barn med Down syndrom, men det är svårt att dra några slutsatser av dessa studier eftersom de omfattar så få elever. Det finns också många olika faktorer som påverkar matematikinlärningen för barn med Down syndrom.

Ett av problemen med att forska kring gruppen barn med Down syndrom är just att gruppen inte är homogen. Definitionsmässigt betraktas de som utvecklingsstörda, dvs med en IQ under 70, men testningar har visat att en tredjedel av barnen ligger över den nivån och drygt 50% har en utvecklingskvot mellan 50 och 70. Variationen inom gruppen är således stor, vilket gör att det inte går att dra några enkla slutsatser om barnens möjligheter att lära matematik.

Möjligheten till abstrakt tänkande är, som framhållits, centralt när det gäller matematikinlärning. Forskare har funnit att i de områden i hjärnan, som har att göra med abstrakt tänkande och rumsorientering, har barn med Down syndrom färre nervceller än normalt. De bearbetar därför intryck från omvärlden annorlunda och bl a korttidsminne och perceptionsförmågan visar brister.

En annan faktor som påverkar undervisningen anses vara den i dessa sammanhang relativt korta lärarerfarenheten av dessa barn, mindre än 30 år, dvs tiden från 1968 då även gravt utvecklingsstörda barn fick skolplikt.

Sammanfattande resultatredovisning

 

Undersökningen genomfördes i form av en enkät utsänd till slumpvis utvalda skolor i landet. I enkäten ingick som en delstudie också en testning av de deltagande eleverna. 158 enkäter sändes ut varav 51 besvarades. Som en orsak till det stora bortfallet anges vara att det kan ha varit svårt att hitta eleven i rätt skola och att nå rätt lärare. Eftersom deltagandet har varit anonymt ha det varit svårt att påminna personligt.

Av de 51 elever i åk 1 - 10 som testats var 35 placerade i träningsskolan och 1 (en) i grundskolan. Det låga deltagandet gör att resultatet ger en ganska grov bild av matematikkunskaperna, men vissa tendenser kan ändå skönjas. De deltagande eleverna har bristfälliga eller saknar i stort sett helt kunskaper i matematik, även när det gäller enkla vardagskunskaper. Det är också en stor spridning i färdigheterna som inte kan förklaras av ålder och antal år i skolan. Detta är också en slutsats som dragits i undersökningar av läs- och skrivfärdigheten hos lågstadielever med Down syndrom.

Då lärarna testade sina 51 elever i åk 1 - 10 fick man bl a fram följande:

Slutsatsen som dras av detta är att de bästa eleverna med Down syndrom i åk 1-10 med få undantag kan lika mycket som en blivande elev i åk 1. De flesta förskolebarn har ovanstående kunskaper med sig i bagaget då de börjar skolan.

Endast 21 av de 51 eleverna hade haft någon form av strukturerat språkträningsprogram i förskolan, vilket hade kunnat hjälpa dem till en bättre förmåga i matematik. Inte heller finns några direkta instruktioner i matematik, som är utformade för barn med utvecklingsstörning. Andra barn "kliver upp" av sig själva, vilket barn med Down syndrom inte gör. Det viktigt att barnen får strategier för sitt lärande eftersom de inte kan utveckla dem av sig själva.

En fråga som ställs i undersökningen är om lärarens uppfattning om sina elevers förmåga att räkna är realistisk. En jämförelse mellan lärarens bedömning och det verkliga testresultatet visar att lärarna i regel underskattar sina elevers förmåga. En stor del (ca 40%) av de lärare som deltog i undersökningen svarar nej eller låter bli att svar på frågan om de anser att barn med Down syndrom kan räkna. Många anser att det finns speciella "tak" för dessa elever och i regel tror de att de kan mindre än de verkligen kan. De allra flesta anser också att de inte tycker sig ha tillräckliga kunskaper eller får tillräcklig handledning om hur de ska undervisa.

Intressant är att endast 7 av de 51 lärarna ansåg att matematikundervisningen har någon större betydelse för dessa elever. Undervisningstiden uppskattas till mellan en och tre 40-minuterslektioner i veckan, vilket är färre än i grundskolan. På grund av de stora skillnaderna i förmågor och förkunskaper måste också undervisningen anpassas till varje elev.

Lärarna anser att viktig matematik för elever med Down syndrom är att lära sig att använda pengar, vissa grundläggande begrepp, förstå addition och att lära sig räkna till 10, men ca 40% av eleverna ges t ex inte möjlighet att praktiskt använda pengar i undervisningen. Andra konkreta undervisningsmoment som ofta saknas är att mäta och väga saker eller att läsa av en termometer. Det finns en hel del undervisningsmaterial, bl a datorer med en mängd program, men kunskapen om hur de skall användas verkar otillräcklig.

Några orsaker till bristande matematikkunskaper hos elever med Down syndrom.

Utifrån den gjorda litteraturgenomgången och den egna undersökningen listar författaren några av de hinder hon anser elever med Down syndrom har innan de lär sig räkna:

Författaren sammanfattar sin genomgång med följande:

De elever med Down syndrom som ges möjlighet genom en bra skolplacering, en anpassad undervisning, kompetent utbildad personal som ges handledning, som möts av personal utan förutfattade meningar kan lära sig räkna.

Matematikinlärning är komplicerad för alla barn och ännu mer komplicerad för barn med Down syndrom. Det är dessutom ovanligt att de har en normal språkfärdighet och man vet att läs- och skrivfärdigheterna hos elever med Down syndrom i åk 1-3 är så gott som obefintlig. Detta i kombination med ett svalt forskarintresse, ett skolsystem där alla elever först 1968 fick skolplikt och en skola där matematik är ett högstatusämne gör att man kan ifrågasätta om elever med Down syndrom får en undervisning anpassad till dem.

Det finns ett stort behov av forskning och vidare kartläggning av matematikkunskaper. metodik och pedagogik kring elever med Down syndrom nu och i framtiden.

[Tillbaka till Top] [Tillbaka till Kunskapsmappar][an error occurred while processing this directive]